Höstvackert!

Jag vet människor som inte alls tycker om hösten! De tycker att det är trist, grått och kallt. En del blir deprimerade och vill åka utomlands på första bästa sistaminutenresa de får tag på. Andra kurar hemma i soffan framför en brasa och en film.

Jag kravlar runt i trädgården...lite då och då...har jag inte min lilla Gardena-spade i handen är det kameran som gör följe.

Jag älskar faktiskt hösten!

Det har vuxit fram på senare år.

Ju mer det blåser desto gladare blir jag! Nä, nu tog jag i så jag sprack!

Blåst är härligt och uppfriskande men alldeles förödande för trädgårdslusten och för att inte tala om fotograferingen.

Men färgerna är underbara!

Det är så faschinerande att se hur grönt och lummigt går till en rödorangegul röra först uppe i träden och sen nere på marken.

Det här rosaröda är bladen på en Benved. Busken är inte så gammal, men redan lyser den som ett stoppljus när man går för fort förbi den! Jag hoppas den ska växa fort! Jag vill att den ska vara stor!

 

Nu är det verkligen höstvackert ute. Klar hög luft och lite kyligare nätter. Fortfarande torrt.

Det är massor av blommor som blommar.

Min trädgård är ingen vårträdgård alls, det är runt midsommar det börjar se bra ut men sen håller den sig vacker ända tills snön kommer. Det är kanon tycker jag! På våren är det så mycket som ska hinnas med, då är jag överallt och ingenstans på samma gång!

På hösten njuter jag mer. Jag ser varje växt och uppskattar dem mer.

Rosorna är som de brukar i år, lika tokiga varje höst. De fattar ju aldrig när det är nog, de bara blommar och blommar. Fast å andra sidan får de ju sitt straff oxå, de fryser ner en hel del under vintern. Vissa vintrar mer än andra, men de lever ju glatt vidare och fortsätter som om ingenting har hänt. Hittills så är det inte många som dukat under, men jag tror att de är tåligare än jag tror att de är.

Jag brukar inte gräva upp nån, även om jag tror att de har dött för mig.

Nån månad senare blir jag lika förvånad varje gång, när den jag trodde var död står där och blommar.

Prästkragar hör oxå till favoriterna. Jag har några olika. De här skulle visst vara en namnsort men det vete fåglarna om det blev...

De är så tacksamma att fotografera!

Det här är troligtvis min mest fotograferade blomma, så här på höstkanten. Det är en av de få perenner som fanns i trädgården när vi flyttade in. Jag är inte helt säker på vad den heter, mer än att det är en Aster. Ingen doft att tala om och höjden är över 120cm. Får mjöldagg men är väldigt vacker i blomman. Lite ruffsigt fylld skulle man kunna säga. Den står i motljus och går jag ut på morronen är det underbart att titta på den när daggen ligger kvar i blomman.

Blågullet har vackrast blad av dem alla! Blommorna på den här är blå som på de flesta(men jag har gula och vita oxå), men bladen är läckra! Nu har min planta blivit riktigt stor, efter att jag har delat och delat. Den lyser upp bra där den står!

Det är så roligt med variegerade växter! Kom på att jag ska göra ett inlägg med alla mina variegerade växter, det tar ett tag men det kommer!!! Ohh, vad skoj det ska bli!!

I natt var det frost!

Nu är det snart slut på det roliga!

Kramisar från Lillianna

Äppelkaka, rosor och snålblåst!

I någon veckas tid har det blåst hårt här i Småland. Solen skiner visserligen och temperaturen är rätt ok, men det blåser så hårt att barnen har frågat efter mössa flera gånger redan. Det brukar annars vara jag som står med mössan i handen och förgäves försöker få dem att ta på sig den.

Om det är något som är förödande för trädgårdslusten så är det blåst. För mig är det så i alla fall. Jag går gärna ut om det duggregnar och att bära regnjacka stör mig inte ett dugg. Nu är jag inte så fanatiskt lagd att jag är ute i ösregn och gräver, riktigt så är jag inte funtad. Men blåser det som det gör nu kommer jag knappt ut i trädgården överhuvudtaget. Tar en snabb runda och kollar in hur rosorna aldrig verkar vilja ge upp. Tittar ut över min stora rabatt där det fortfarande är rätt färgglatt, men den känns nästan lika bra om jag tittar ut på den inne från ovanvåningen. Stoppar näsan nära de numera vissna orientliljorna eller sniffar på narcisserna som blommar uppstudsigt under min gula fläder. Katsuran doftar något som bränt lite lätt i ugnen, och det är lika faschinerande varje höst. Ekarna står för det allra vackraste skådespelet, tätt följt av Benved och japanska lönnar.

Gräsmattan är nästan frodigt grön, för första gången den här sommaren.

Kärleksörten har börjat bli röd, då vet jag att nätterna är kylslagna och jag tror faktiskt att vi har haft vår första frostknäpp. Äpplen är det gott om och familjen har hunnit med några äppelkakor.

Det finns en del trädgårdsgöra kvar att göra ute, om bara lusten infinner sig. Känner inget måste på den punkten. På något sätt känns det helt ok att hamna i soffan framför en brasa på kvällen och en trevlig film som får mig att rysa av spänning, nu när mörkret kryper tätt intill huset och klängrosornas grenar skrapar fasaden. På våren springer jag runt med andan i halsen och hinner inte ens en bråkdel av vad jag tror att jag ska hinna göra, men nu på hösten är det mer njutning och lust som styr. Jag njuter av färgerna och lummigheten.

Vi har fortfarande väldigt torrt. Kommer inte regnet snart måste jag nog gå ut och vattna. Det känns inte alls roligt att stå där med slangen i blåsten. Men måste man så måste man, buskarna och träden fäller bladen så snabbt om de inte får tillräckligt med vatten. De behöver nog en rejäl skvätt.

Roligt är det däremot att få smaka första vindruvorna! Riktigt roligt! Jag fick några toppskott av en snäll äldre herre, det var några år sedan. De små skotten planterades i kruka och vårdades ömt i ett fönster under en hel vinter. Nu har de stått ute planterade i vår tunga lera i några år och inte förrän i nu är alltså första gången de har blommat och givit bär. Jag vet inte vad de heter men eftersom de kom från öst så planterade jag dem lite surt. Det verkar ha fungerat.  Nu är det två klasar med gröna druvor! De ska plockas vilken dag som helst  och avnjutas högtidligt. Spännande!

Här får ni receptet på äppelkakan som jag kallar för ’Roger bagares äppelkaka’, som just nu står nere i köket och svalnar. Det doftar underbart! Äpplena är från trädgården.

Skala och klyfta äpplen i en stor form eller långpanna.

Vispa 4 ägg och 4 dl socker luftigt vitt, vänd i 4 dl vetemjöl, 2 tsk bakpulver och 2 dl vatten och rör om. Strö kanel över äpplena och häll smeten ovanpå. Ca 1 timme i ugnen, långt ner på 175 grader.

Bon appetit!
Kramisar från Lillianna

Fototripp till Havet

Förrförra helgen var jag vid havet! Runt omkring Halmstad.

Vi har inget hav i Småland, så jag tar möjligheten att se det stora blå när jag får chansen.

Det var en renodlad fotoresa, så vi åkte från plats till plats. Kamerabatteriet fick jag ladda i bilen under dagen och vi passade även på att ladda batterierna när vi åt på restaurang och kunde låna ett eluttag. Äta fick vi göra när hungern gjorde sig påmind. Det blev faktiskt en kulinariskt varierad resa med tacorulle modell superstark, Maxburgare, kinamat och fiskekrog med blått tema.

Den här bilden är tagen vid Morups Tånga. Helt öppet hav och vackert som det bara kan vara när man hör havet och känner lugnet.Tångdoft är oxå speciellt när man inte är van. Vädret var lite grått men solen sken bakom molnen och rätt som det var fick vi en ljusglimt.

I Träslövsläge fastnade jag en stund i fiskebåtshamnen. Bilden är ett montage. Himlen är från en annan dag. Jag gillar faktiskt fiskebåtar och alla prylar som brukar finnas i en arbetshamn. Det är inte alls lika tjusigt som det är i gästhamnen, där de 'fina' båtarna ligger.

Vi var en stund på morronen vid Tollarpsfallet i vid Fylleån. Vattnet var brunt och forsade verkligen fram. Mysigt att höra ljudet! Det lät ganska högt. Jag försökte mig på långa slutartider och det var roligt! Tyvärr är mitt stativ av den billigare modellen och det gör sig framförallt omöjligt när det blåser ute. Jag tog verkligen jättemånga bilder med lång slutartid men många av dem blev bara skräp.

Långa slutartider var det ja. Den här bilden ser väldigt blå ut i mina ögon, nästan lite overkligt blå.

Men om sanningen ska fram så är den nästan inte alls redigerad, bara lite....kurvor och nivåer.

Här är fyren vid Morups Tånga! Riktigt så såg den förstås inte ut... ;-)

Jag är rätt fascinerad av hdrbilder, de ska ha lite extra tryck i sig för att jag ska känna wow-känslan.

Så för att ha varit från en helt grå dag tycker jag den är rätt lyckad. Den är tonmappad, färgförändrad, brusreducerad, blur, oskarp mask mm. Många sköna stunder vid datorn när kreativiteten är på.

Första kvällen beundrade vi får vid Steninge. Några var ganska närgångna...

Fåren betade fritt. De höll sig på avstånd men en av dem kunde inte låta oss vara, kanske var det för att en tjej ropade på dem med så fårlik röst hon bara kunde bräka fram. Det verkade fungera...för en av dem kom springande i full fart.

Alldeles ensamt låg det här söta huset. Ensamt och med världens vackraste utsikt. Tänk om man kunde få bo här.

Kvällsfoto inne i Halmstad. Bland alla festprissar och strumpbyxeklädda flickor stod vi med våra kameror. Den här bilden är precis brevid ett uteställe och vi blev halv nermejade av cyklister som skulle över bron.

Snyggt bygge...och kanalen var helt spegelblank, som på beställning!

Belysta träd är underbart vackert! Även belysta byggnader eller belysta broar förgyller höstnatten.

Halmstad verkar vara en cykelstad. Den här cykeln stod så fint och fick så läckra skuggor.

Det blev ganska många bilder tagna under helgen (jag måste verkligen lära mig att inte trycka av var tionde sekund ;-)), och jag arbetar mig igenom högen så sakteliga. Kanske fyller på med några bilder till i det här inlägget så småningom...

Kramisar från Lillianna

Skuggspel

Ute en stund med macrot på morronen. Daggen ligger tung och solens första strålar bränner i guldgult.

Kramisar från Lillianna

Naturens egna under!

Var ute med en vän och fotograferade igår.

Vi åkte till ett vattenfall. Jag lärde mig hur man gör mjukt vatten, det har jag inte testat innan med systemkameran. Brukar inte ha med mig stativ heller men utan det hade det blivit noll skärpa. Vi hade en riktigt trevlig utflykt. På hemvägen släpade jag in honom för att kolla på Plantagens rea...



Det här är den bild jag blev mest nöjd med. Jag tycker färgerna var så härliga.



Min fotovän har dille på svartvita bilder, eller monocroma som han säger. Jag testade oxå att göra dem svartvita direkt i kameran, men sen när jag överförde dem i Carmera Raw så kom de upp i färg. Förstår inte riktigt vitsen med det hela...



Vattnet kom forsande och det fanns flera vattenfall, både mindre och större. Helt klart ett ställe att åka till igen. Vatten är spännande!



Brevid vattenfallet finns det en grillplats, men frågan är om man vill sitta där när det låter så högt från fallet.



Naturens egna underverk! Passar inte i en trädgård men å andra sidan passar inte en trädgård så här ute i skogen heller...

Kramisar från Lillianna

Fjärilsfest och allmänt fladder

Fjärilarna har fortfarande fest ute i trädgården. De är många, olika sorter, ganska långsamma av sig så här på sensommaren och de är överallt.

De är inte så febrilt fladdrande som de är när man först lägger märke till dem mitt i sommaren, utan nu är de mer njutningsfulla i sitt uppförande. Iallafall tror jag att det är så. Kanske finns det inte så mycket nektar kvar och de behöver sörpla länge för att få upp nåt, men jag väljer att hellre tro att de njuter.

Jag brukar bli glad när jag ser Amiralen, och i år är den här som den brukar. Vi hade 3 st förra sommaren men nu är det bara 2. Kanske en har omkommit eller flyttat till en annan trädgård.

Vi har ganska mycket gult som blommar nu. Den färg som kommer strax därefter är cerise. Det verkar oxå vara en färg som fjärilarna gillar. Speciellt är det många Ligularia (Stånds) som blommar nu och den här mörka gula är även en av mina favoriter. Den har röda blad.

Jag tycker de är såå vackra!!

De gula fjärilarna sitter så snyggt på den cerisa rosenvialen, de matchar verkligen varandra.

Men Amiralen är den jag beundrar mest!

De satt verkligen stilla hur länge som helst. Bilderna är fotograferade med ett macro objektiv, 100mm och jag var väldigt nära dem utan att de flög i väg.

Hur nära kan man egentligen komma?

Kramisar från Lillianna